Tisdag..  Det måste nog vara den konstigaste dagen på hela veckan. Av någon anledning så känns de som att det har gått en evighet av veckan men när man då tänker efter så är de bara Tisdag....
Nu har jag som sagt var ingen aning om vad jag ska göra, Jag slutade klockan elva,..  Jag är ätit lunch,hämntat mitt Id... Nu sitter jag vid datorn på skolan och kom just att tänka på att jag måste hämta min ämnesbok för att markera vilket ämne det är bakom varje flik ... och pennan fick jag låna av Sandra så jag kan inte bara skippa gå hela vägen ner i källaren och förbi ett antal skåp och alltid hoppas på att jag inte ska gå förbi mitt eget. Så jag kan bara inte skita i de... Det är nog dumt. Så så snart jag är färdig men de här å laddat ner lite musik , och ladda ner nya msn.. Eller det gör jag nu.
Som sagt så har jag haft slappaste dagen .
Vi började 8.20 och var i scharken.. Vårat första uppdrag vart att göra kättförs in en konstig kvarnmaskin.. Men för de så måste vi ju förbereda något att strimla. Vi fick då varsin kött klump som vi skulle rensa..

Jag trodde verkligen att de skulle vara jobbigare än det var, eftersom att jag är vegetarian. 'Och visst i början var de lite konstigt och det känndes inte riktigt Okej,. men Sandra gav mig ett annat sätt att tänka.
Djuret är redan dött och lider inte.
Bara den lilla meningen gjorde de mkt lättare. Jag var lite förvånad över hur lätt det var. *Jag fick också stort beräm av läraren  när jag slipade kniven perfekt på första försöket :D det känndes ganska bra =)

---

Nu i eftermiddag blir det nog till att dega och om jag har energin så ska jag gå ut på en promenad.
Först nu när jag är 16 år och två månader har de slagit mig hur mycket jag egentligen älskar min mamma och så tacksam jag är över allt hon gjort och gör.
Möjligtvis om det är de som har gjort att vi kommit varandra närmare.
Allt de här slog mig faktiskt nu i helgen när jag red. Jag brukar vara barnvakt till en famiklj med en tio årig flicka . Jag och hennes mamma Helena kommer ganska bra överens då hon har sin häst i samma stall som jag.
Tillbaka till hennes dotter. 10 år om inte elva, och hon har utvecklas så himla mycket på hästryggen. Kanske så mycket att det har gått henne lite åt huvet, Eller jag kanske ska säga trotsåldern. Saken är de att Helena inte har tålamodet. och när jag sa mina visa ord (vilket ofta dyker upp i familjesamlingar ) så tror jag hon fick sig en tankeställare.
Egentligen var de inte de jag ville komma fram till utan just det att jag kommit min mamma närmare, när jag var ute på promenad med henne igår fick jag verkligen en bra Mamma dotter känsla =) Det är sköönt
Jag älskar min mamma <3