Då har jag världens längsta rast, och jag sitter i cafeterian med en dator i knät och bloggar .
Lp1b var dom första som fick datorer från skolan. Och nu sitter i stort sätt alla med en dator framför sig. Ganska soft faktiskt.

Det är känns lite kusligt då alla verkligen kollar på en som om man har fått Nörd stämpeln i pannan lixom.
Jag sitter i alla fall och pratar med malin på msn, och hon sitter kanske två meter från mig.. hah
Det är ganska roligt att man kan sitta och snacka hemlisar på en plats där det är lixom hur många människor som helst, och ingen vet någonting,. =)

Nu är jag riktigt hungrig och jag vet varken var det är för mat eller när de är dags för lunch. möjligtvis så öppnar matan klockan elva...