23.57
Nu sitter jag framför datorn med Sandra vid min sida =)
Människor är ett ganska roligt fenomen. Lr vad man nu kan kalla det. Vi är så olika llihopa, men ändå så lika.
Jag satt på Max för några dagar sedan och kollade på allt folk som gick förbi.
Borta vid Frasses satt en hög ungdomar , på borden .
På några bänkar satt folk och åt mjukglass i solen medans en mamma drog i sin unge och styrde en barnvagn sammtidigt. En äldre dan gick förbi i en fruktansvärt ful lång klänning och överdriget matchande accecoarer och skor till. Ett EMO gäng gick förbi , och några andra människor satt utanför Åhlens och röker. Två unga flickor gick förbi i ganska rask takt och tydligen pratade dom om något väldigt intressant då dom vifftade och slängde med händerna.
När jag samma dag bara några minuter senare gick igenom Kungspassagen mötte vi ett nytt hög emosar,, Som hade en flicka i koppel . Jag tyckte de var ett ganska roligt sätt att tänka. Att sätta koppel på en kompis. Då behöver man ju inte vara rädd för att bli dissad i alla fall =)
Något som också är kul är olika människors beteende. Att tex ta hem en ny kompis. Man bjuder på fika. Och Ofta den personen som är för första gången hembjuden till ens hem tackar nej till en macka och sedan öppnar kylskåpet och börkar gräva och ta saker? Eller tex börja peta i en sallad? typ bara vilja ha gurkan lr något? Och när föräldrarna tittar på? Och sedan att man sitter och STOR rapar i vardagsrummet. Sådna beteenden förstår jag bara inte. Tydligen kallas de självuppfostran. Oh holy shitt.
Det känns som att jag har tjatat om de här ganska ofta. Men känslor. Olika människor har olika sätt att visa känslor på. Och att svara på dom. Och att behärska dom. Man kan bli helt galen. Eller så är man lugn och sansad. Eller så dör man bara. Inombords. Och ibland fysiskt sätt också. Det är ju fruktansvärt. Att man inte kan hitta ett sätt att leva utan en viss person , så man häldre väljer att ta sitt liv.
Om man verkligen älskar någon, så måste man ju vela att den personen är lycklig. Och hur ska den personen kunna vara lycklig om sitt ex tar livet av sig pga en själv?
Vissa andra blir ju helt galna och börjar förfölja , hota personer i omgivningen eller personen som har dumpat.
Att älska någon betyder ju att lycka finns med och att man delar problem och glädje , Man vill att sin partner ska va lycklig. Och att gå att bära på känslor som kanske inte är äkta, Och de blir jobbigt. då är man ju inte lycklig. Och är de snällt mot sin "partner" att hålla tillbaka dom riktiga känslorna om ett slut med att säga att man älskar den personen, fast man inte gör de? Det blir ju bara en stor lögn . Man skadar inte bara sin partner utan sig själv också..
Människor är ett ganska roligt fenomen. Lr vad man nu kan kalla det. Vi är så olika llihopa, men ändå så lika.
Jag satt på Max för några dagar sedan och kollade på allt folk som gick förbi.
Borta vid Frasses satt en hög ungdomar , på borden .
På några bänkar satt folk och åt mjukglass i solen medans en mamma drog i sin unge och styrde en barnvagn sammtidigt. En äldre dan gick förbi i en fruktansvärt ful lång klänning och överdriget matchande accecoarer och skor till. Ett EMO gäng gick förbi , och några andra människor satt utanför Åhlens och röker. Två unga flickor gick förbi i ganska rask takt och tydligen pratade dom om något väldigt intressant då dom vifftade och slängde med händerna.
När jag samma dag bara några minuter senare gick igenom Kungspassagen mötte vi ett nytt hög emosar,, Som hade en flicka i koppel . Jag tyckte de var ett ganska roligt sätt att tänka. Att sätta koppel på en kompis. Då behöver man ju inte vara rädd för att bli dissad i alla fall =)
Något som också är kul är olika människors beteende. Att tex ta hem en ny kompis. Man bjuder på fika. Och Ofta den personen som är för första gången hembjuden till ens hem tackar nej till en macka och sedan öppnar kylskåpet och börkar gräva och ta saker? Eller tex börja peta i en sallad? typ bara vilja ha gurkan lr något? Och när föräldrarna tittar på? Och sedan att man sitter och STOR rapar i vardagsrummet. Sådna beteenden förstår jag bara inte. Tydligen kallas de självuppfostran. Oh holy shitt.
Det känns som att jag har tjatat om de här ganska ofta. Men känslor. Olika människor har olika sätt att visa känslor på. Och att svara på dom. Och att behärska dom. Man kan bli helt galen. Eller så är man lugn och sansad. Eller så dör man bara. Inombords. Och ibland fysiskt sätt också. Det är ju fruktansvärt. Att man inte kan hitta ett sätt att leva utan en viss person , så man häldre väljer att ta sitt liv.
Om man verkligen älskar någon, så måste man ju vela att den personen är lycklig. Och hur ska den personen kunna vara lycklig om sitt ex tar livet av sig pga en själv?
Vissa andra blir ju helt galna och börjar förfölja , hota personer i omgivningen eller personen som har dumpat.
Att älska någon betyder ju att lycka finns med och att man delar problem och glädje , Man vill att sin partner ska va lycklig. Och att gå att bära på känslor som kanske inte är äkta, Och de blir jobbigt. då är man ju inte lycklig. Och är de snällt mot sin "partner" att hålla tillbaka dom riktiga känslorna om ett slut med att säga att man älskar den personen, fast man inte gör de? Det blir ju bara en stor lögn . Man skadar inte bara sin partner utan sig själv också..
Kommentarer
Trackback
