Turen med oturen ,, och så står det still
Om nu gud finns.... Vart är han då ?
Jag har ingen aning om vad jag pratar om längre,, bara så du vet.
Allt hade faktiskt börja ordna sig. Efter motgångar och motgångar , mörker som bara blir mörkade tyckte jag se ett ljus.
Som bara på några sekunder slocknade.
FAN att man ska behöva bli utsatt för något sånt här ? Vad FAN har jag gjort för fel här i världen? Är de här något slags straff för något jag gjort ?? Är de bara så att någon här i världen måste vara utsatt? Är de tänkt att man aldrig ska få känna riktig lycka?
Är de så?
Att jag inte tog in och borstade dig den där dagen.
Att jag inte skrittade de tre sista minuterna våran sista skritt stund.
Att jag inte var hos dig den där veckan.
Att jag inte följde med och kolla på ditt nya hem, som aldrig hann bli ditt hem.
Att jag inte fanns hos dig lver huvudtaget
Att jag inte förstod att något var på tog redan från första första början
Jag kan då säga att allt är försent, Man ska ju inte dömma sig själv . men de enda jag kan tänka på är han och mig själv . och mina mamma ,
Jag förstår verkligen inte varför det här händer ? Eller vad de ens är som händer . Jag förstår inte heller om den föregående meningen var en fråga eller inte, de kanske inte ´var de ändå. För jag har inge rimligt svar.
Jag fick ett samtal som gjorde mig tårögd av glödje, de kanske var den glädjen som orsakade det hela?
Bara några dagar senare fick jag ett nytt samtal , Och på bara några sekunder var allt förändrat.
Det slutade i en enda utväg.
Jag måste förlora det sista jag har, det är inte rättvist? Det värsta som kunde hända har hänt , jag vet inte vad jag ska göra längre. .
Gör min ängel sällskap, titta ner på mig någon gång
i 15 min var jag lycklig med han igen .
Under ett samtal var jag glad igen.
Över en mening rasade alltihopa..
Jag förstår det inte ,. Vart gick de fel i från början ?