När jag går längst cykelvägen och kollar ner på skorna och tänker på påsen jag bär möter jag en liite liiten varelse på kanske 3 år. Lite längre bort står om jag får gissa den lillas syster och bror och pappan med en barnvagn och ropar.
Den lilla fruktansvärt söta vänder sig om och springer mot dom , Eller Aah springer, rör på de småå bena och jag kan bara inte låta bli att le.
När jag närmar mig familjen hör jag systern skratta. Jag kan inte låta bli att le, och pappan ler tillbaka mot mig.
Så himla söt liten krabat. Som spriner i sin overål med armarna rakt ut, med det fina solljuset som skiner i ansiktet lyyyser det bara. Och skrattet och leendet.

Lyckligt.

---

Själv går jag då igenom med en påse ölbrukar...... Som jag inte kunde panta för en tjej hade en heeel sopsäck med burkar pantade och jag ooorkade bara inte vänta.
Så jag gick tillbaka, men solljuset i ryggen och med en påse full med ölburkar..