Livet har sina goda stunder.
Jaa . Livet har verkligen sina goda stunder. Och förr eller senare tar dom slut. Ingenting varar ju för evigt som man brukar säga.
Jag har inte orkat blogga nu under helgen., Jag orkar egentligen inte göra det nu heller. Men jag behöver ha något att göra.
Den här helgen har verkligen tagit det goda med det onda. Det VERKLIGEN Onda.
Fredag:
Min Extra mamma har ett allvarligt tillstånd av hjärnblödning och ligger på intensiven.. Det var inte meningen att hon skulle klara natten till Lördagen. Men hon är kvar hos oss.
Jag hade varit såå glad och sprallig och verkligen peppat fredag kvällen då jag och tjejerna från klassen skulle festa. Så plötsligt fick jag de samtal som just nu förändrat alltihopa.
Och just då var frågan " hur är det? " fruktansvärt känslig.
Att bara ett samtal kan förändra allting och på bara någon minut är man räddare än någonsin. Jag har aldrig någonsinn cyklat så snabbt upp till sjukhuset för att möta Lottie. Och i samma ögonblick visste jag verkligen att jag hade ett liv! Jag har inte gråtit på jag vet inte huur länge men när tårarna bara svämmar över så där vet man verkligen att man lever..
När allt hade lugnat sig vart det ju klart lättare, jag hade verkligen kul på kvällen då det vart brakar fest , Och jaa jag träffade en riktigt niice pojk.
Lördagen:
Vaknade jag tidigt med baksmälla och städade heela lägenheten. Sedan vart det en promenad ner på stan med Malin för att ta bussen hem till Vindeln. Vi disskuterade om hur folk blir misshandlade psykiskt och ibland fysiskt , och hur det egentligen skulle vara och hur personen i fråga ska gå vidare. Det är alltid intressant att disskutera med henne, hon har bra argument och tänker verkligen realistiskt.
När jag kom hem longerade jag Sebbe och for upp till fam. Carlsson för att vara barnvakt. Vilket var ganska påfestande efter fem timmars sömn.
När jag väl kom hem sov pappa..
Söndag:
Jaa Sebbe är nu ordentligt halt.. ATG Nästa lixom..
Jag träffade han i en och en halv timme. det var de sista ..
Nu är jag rädd
Att bara på några minuter , att bara på några dagar kan allt förändras och bli heelt annars.
Det är nästan sjuukt .
Men Sant, och självklart måste någon lida. Men Snälla. Ta det ifrån mig.
Jag har inte orkat blogga nu under helgen., Jag orkar egentligen inte göra det nu heller. Men jag behöver ha något att göra.
Den här helgen har verkligen tagit det goda med det onda. Det VERKLIGEN Onda.
Fredag:
Min Extra mamma har ett allvarligt tillstånd av hjärnblödning och ligger på intensiven.. Det var inte meningen att hon skulle klara natten till Lördagen. Men hon är kvar hos oss.
Jag hade varit såå glad och sprallig och verkligen peppat fredag kvällen då jag och tjejerna från klassen skulle festa. Så plötsligt fick jag de samtal som just nu förändrat alltihopa.
Och just då var frågan " hur är det? " fruktansvärt känslig.
Att bara ett samtal kan förändra allting och på bara någon minut är man räddare än någonsin. Jag har aldrig någonsinn cyklat så snabbt upp till sjukhuset för att möta Lottie. Och i samma ögonblick visste jag verkligen att jag hade ett liv! Jag har inte gråtit på jag vet inte huur länge men när tårarna bara svämmar över så där vet man verkligen att man lever..
När allt hade lugnat sig vart det ju klart lättare, jag hade verkligen kul på kvällen då det vart brakar fest , Och jaa jag träffade en riktigt niice pojk.
Lördagen:
Vaknade jag tidigt med baksmälla och städade heela lägenheten. Sedan vart det en promenad ner på stan med Malin för att ta bussen hem till Vindeln. Vi disskuterade om hur folk blir misshandlade psykiskt och ibland fysiskt , och hur det egentligen skulle vara och hur personen i fråga ska gå vidare. Det är alltid intressant att disskutera med henne, hon har bra argument och tänker verkligen realistiskt.
När jag kom hem longerade jag Sebbe och for upp till fam. Carlsson för att vara barnvakt. Vilket var ganska påfestande efter fem timmars sömn.
När jag väl kom hem sov pappa..
Söndag:
Jaa Sebbe är nu ordentligt halt.. ATG Nästa lixom..
Jag träffade han i en och en halv timme. det var de sista ..
Nu är jag rädd
Att bara på några minuter , att bara på några dagar kan allt förändras och bli heelt annars.
Det är nästan sjuukt .
Men Sant, och självklart måste någon lida. Men Snälla. Ta det ifrån mig.
Kommentarer
Trackback
