Nu är då klockan 23.53... sov dags nu kanske ?

Dagen har bestått av kanalbyten mest hela dagen.. tänka sig. Mattias for till Rödå och hälsa på familjen och kommer väl Hem imorgon igen.

Av någon anledning börja jag tänka på hur det kommer bli att vara utan honom i sommar. Varje gång jag tänker den tanken blir jag alldeles tårögd, tillome nu när jag skriver om det.
Saken är väl den att han är min drog, minuter blir timmar då han inte är här. Det är faktiskt lite plågsamt, att verkligen känna att man blir olycklig då man inte är med personen man älskar.
Det börjar ju då närma sig juli slut då Mattias rycker in i lumpen och jag måste börja förbereda mig. Jag vet att han kommer komma hem och att ingenting kan hända honom. Fast ändå så blir jag såå fruktansvärt svag.
Just nu rullar det ner två tårar, tänka sig. Jag vill verkligen vara utan honom.
Att han rycker in är nog det allra bästa för honom, för oss och framtiden. Klart jag önska att han kunde stanna hemma med mig istället men jag skulle inte tillåta det. Han kommer få chansen att nå sin barndomsdröm och det vill jag inte hindra.
Jaa, Jag och Mattias har ju varit tillsammans en gång tidigare om ni inte visste det. Jag var då 15 och vi var tsm 9 månader.
Det har som alltid varit seriöst mellan oss två, och trots att det va ett sorgligt slut så är jag glad att det hände, vi har mognat till så mkt de senaste två åren vilket vi behövde för att få det att funka en gång till.
Att Natta och Matte vart en Sanning var kanske inte så svår att tro som jag trodde?
Det har då snart nått ett halvår tillsammans.. Bara Barnet!
Tillbaka till början då.. När Mattias rycker in kommer de braka och knaka överallt, jag hoppas verkligen alla runtom mig förstå hur mycket den här grabben betyder för mig.
Jag Älskar honom.