Igår började jag skolan. LP1b om jag mins rätt, Livsmedelsprogramet på Östra gymnasiet. Jag har faktiskt varit ganska dömmande mot min nya klass. Men nu i eftertanke kanske vi kommer att komma bra överens. Som tur var har jag Sandra och Malin i klassen som jag gick med i högstadiet.
Mina första tankar om klassen var ju Tönt klass, Alla är töntar eller "överlägsna kaxigheter". Men dom är ganska trevliga faktiskt .
Och det slog mig idag att jag är onormalt tillbakadragen. I Vanliga fall brukar det vara ett under om jag sitter tyst och lugn under en hel lektion, men nu har jag verkligen inga problem med det. Kanske har jag bara mognat till,haaha Eller så är de det att det är lite spänt nu i början? Jag vet som inte riktigt.

Imorgon kommer andra och tredjeårs eleverna. Det blir lite nervöst faktiskt, alla blickar som väntar och hur liten man kommer att känna sig.
Fast det svåraste är väl det att man inte hittar, Det ser likadant ut vart man än vänder sig.. Bortsätt från att det är miljonertalt olika koredorer och dörrar.
Vi har också fyra olika nycklar på skolan. Min nyckelknippa kommer nu alltså bestå av 10 nycklar.. farligt
Och på måndag får vi datorerna =) Då kommer jag ju självklart vara mer aktiv än jag nu varit.

---

Saken att bo i stan känns ganska underlig fortfarande. Man känner sig inte riktigt hemma än och jag känner fortfarande ingen på mitt område. Eller så många på skolan. mest från klassen och möjligen tidigare kompisar.
Att för en gångs skull ta cykeln till skolan kändes också lite ovant, men skönt!
Och man förändras så mycket av att byta miljö också. En av mina bästa killkompis bodde i vindeln förut. Och han var som alla andra lixom. Nu har han flyttat till Stan och bott här i ca ett år om inte två. Och hans stil och attityd har helt förändras. Men de är klart att han är dessamma ändå, Men de syns som att han bor i stan.
Och inte ute i hålan som tidigare. Och kanske att samma sak kommer hända med mig? Eller jag kanske förblir den jag är både ute och innantill.?
Eller så dör de bara.....